vilar i mina händer och används oavbrutet, lägerkomendanten är mitt eget jag när du drömmer

början, mitten, slut, det är den rörelse jag förnimmer, det är den skadegörelse jag försöker omfamna.

jag är ett samvete. jag är i samma verklighet som du, och de fattiga som hungrar skeva i mörklagda tunnlar.

- åsikter, ord i strömmar – varje andetag, och varje självklar tanke, ett oförlåtligt brott mot inre och oskrivna lagar.

och jag vet inte hur jag skall kunna hjälpa dig nu, hur jag skall kunna surfa på den våg av förfining som bubblar i dig. hur jag skall kunna slå mynt av de esoteriska krafter, den ektoplasma, som flyter intill din mun.

min brottslighet, min kroniskt kriminella karaktär, är känd av båda könen. och de fåglar som åtrådde smulorna i min hand skall föra ut de små och mångas budskap i världen.

måtte jag få fortsätta med bara ett huvud, och aldrig förlora mig själv i kampen mot stenen.