jag tittar på när tistlarna parar sig

men inte på taggarna

utan på huden

den gröngrå stammen

som tisteln

i orgasmögonblicket

vänder utåt

så att det regnbågsfärgade köttet

kommer i dagen

när snön sedan brakar ned

från en vidöppen himmel

hinner tisteln inte kränga sig tillbaka

hinner inte sluta sig i sitt skal

slaget börjar

så att säga

innan riddaren fått på sig rustningen

den möter kylan med innandömet öppet

den ångrar sin kättja

de förbannade lustarna

som  dag ut och in

jagar fram

över lindalle´n