När jag kom till den här staden tyckte jag först att den såg trevlig ut. Målade parkbänkar, fontäner och ett träd så stort att om klättrade in i det så kom man aldrig ut. Man fick fortsätta leva sitt liv i trädets storslagna krona. Vilket inte är så dumt som det kanske låter. När allt kommer omkring - vad är det för fel på att vaggas till sömns i ett jättelöv, att dricka nektar ur ett hål i en gren, att vandra barfota över skrovlig bark eller att tillsammans med likasinnade måla näverakvarell om morgonen och sjunga kådans lov om kvällen?

Många sa att trädet lockade in människor i sig med falska löften om höga lotterivinster. Själv klättrade jag in av fri vilja. Kunde inte motstå blommande grenar och söta frukter.

Sedan dess är min huvudvärk försvunnen, som jag bland gröna löv.