Jag borde gått i en annan skola. En med jordnötter. Något som nästan har försvunnit hos oss. Jag samlar dom i skägget, i öronen och i röven och skiter ut dom till djur som behöver dom bättre.

Om allt är levande och det inte finns någon nöd så är väl sanningen nånstans mitt emellan? Som åsnan mellan hötapparna? Eller gasellen mellan vattenhålet och hyddan och så tätt intill sin egen hud innifrån kroppen som det bra går?

Det går ju upp ett och annat för en när man blir stake eller stör. Men då är det så dags.

Den kan knappast förvänta sig att bli sannspådd, som uteslutande som liknelser, begagnar sig av dråpliga naziminnen. Det måste finnas en rödare tråd i resonemanget och om tungan slinter runt hit och dit i munnen som en tunga i en hal mun så är det inte komiskt.

Man kan säga djur, ljudare, judar, Judas utan att bli anklagad gör att vara en skvallerbytta. Man kan förefalla rudis och tugga i sig söderhavsräkor och russin.

Den skurk som somnar sist är den störste.

det vimlar av negrer i receptionen. långa gula svarta fyrkantiga och prickigt blå. ingen av dem har riktigt koll på vart vandringspokalen tagit vägen. Luckan är liksom stängd för dem.

Jag ler i mjugg där jag sitter hopkrupen inne i den. drucken av den torparglögg som i tidernas begynnelse skänktes i av en barbröstad barberare.

om alla tog sig för pannan och skrek ut sin avsky samtidigt så kanske detta skulle gå att stoppa. Då kanske förnuftet iförd döskallemask än en gång skull få chans att hålla sitt segertal...

för det är ju bönder vi talar om!