Jag borde gått i en annan skola. En med jordnötter. Något som nästan har försvunnit hos oss. Jag samlar dom i skägget, i öronen och i röven och skiter ut dom till djur som behöver dom bättre.

Om allt är levande och det inte finns någon nöd så är väl sanningen nånstans mitt emellan? Som åsnan mellan hötapparna? Eller gasellen mellan vattenhålet och hyddan och så tätt intill sin egen hud innifrån kroppen som det bra går?

Det går ju upp ett och annat för en när man blir stake eller stör. Men då är det så dags.