jag tittar på när tistlarna parar sig

men inte på taggarna

utan på huden

den gröngrå stammen

som tisteln

i orgasmögonblicket

vänder utåt

så att det regnbågsfärgade köttet

kommer i dagen

när snön sedan brakar ned

från en vidöppen himmel

hinner tisteln inte kränga sig tillbaka

hinner inte sluta sig i sitt skal

slaget börjar

så att säga

innan riddaren fått på sig rustningen

den möter kylan med innandömet öppet

den ångrar sin kättja

de förbannade lustarna

som  dag ut och in

jagar fram

över lindalle´n

Krampen släpper framåt förmiddan. Blir slät, rökig, rätvinklig.

På köksbordet ligger en grå råtta. Det får sina ben rengnagda av kamrater.

De som är satta att övervaka att allt går rätt till regnar ner som blyhagel i öppna atlanter. En chans på tusen att just din flotte blir träffad.

Men blir den det måste du förstås simma i land. Leta upp en obevakad badhytt och byta till gåbortkostym. Tillbaka i saltvatten kommer du aldrig! Hur gärna du än vill. Du får bosätta dig i solstolen. Din enda vän en döende räka. Lång näsa old chap!

Trots den rafflande intrigen gör Von Trier tummen ner. Nyligen väckt ur narkosen i vit särk vid ett öppet fönster lär han sig på nytt stava, räkna och inmundiga pärlsocker.

Han filmar inte detta. Han lägger locket på.

Jag borde gått i en annan skola. En med jordnötter. Något som nästan har försvunnit hos oss. Jag samlar dom i skägget, i öronen och i röven och skiter ut dom till djur som behöver dom bättre.

Om allt är levande och det inte finns någon nöd så är väl sanningen nånstans mitt emellan? Som åsnan mellan hötapparna? Eller gasellen mellan vattenhålet och hyddan och så tätt intill sin egen hud innifrån kroppen som det bra går?

Det går ju upp ett och annat för en när man blir stake eller stör. Men då är det så dags.

Den kan knappast förvänta sig att bli sannspådd, som uteslutande som liknelser, begagnar sig av dråpliga naziminnen. Det måste finnas en rödare tråd i resonemanget och om tungan slinter runt hit och dit i munnen som en tunga i en hal mun så är det inte komiskt.

Man kan säga djur, ljudare, judar, Judas utan att bli anklagad gör att vara en skvallerbytta. Man kan förefalla rudis och tugga i sig söderhavsräkor och russin.

Den skurk som somnar sist är den störste.

det vimlar av negrer i receptionen. långa gula svarta fyrkantiga och prickigt blå. ingen av dem har riktigt koll på vart vandringspokalen tagit vägen. Luckan är liksom stängd för dem.

Jag ler i mjugg där jag sitter hopkrupen inne i den. drucken av den torparglögg som i tidernas begynnelse skänktes i av en barbröstad barberare.

om alla tog sig för pannan och skrek ut sin avsky samtidigt så kanske detta skulle gå att stoppa. Då kanske förnuftet iförd döskallemask än en gång skull få chans att hålla sitt segertal...

för det är ju bönder vi talar om!

Hur har du det på prispallen? Jag menar hur känns det?

Att kämpa väl räckte inte, du skulle till varje pris vinna. Men hur tror du det känns för dom andra? Tror du dom mår bättre än vad du skulle gjort om du förlorat?

Och att vinna genom att fuska dessutom! Ja de flesta såg inte att du genade över stubbåkern. Men jag såg dig. Och jag kräver xxx för att hålla tyst. Annars kommer mina demondomare att hemsöka dig tills tiden går ur led. Bryta av dina armar, bryta ned ditt förstånd, bryta mot alla regler, all moral. För det finns inget som heter sunt förnuft när tiden är mogen. Det vet du lika bra som jag.

Jag håller på att döpa mina kapitel efter dina framgångar. Men när ditt spel inte är rent kommer jag ingen vart. Hur skall mitt lejon dresseras så att dess dregel bevattnar savannen och förvandlar den till ett grönsakskalas? Det är såna frågor du borde ägna din tid åt att försöka lösa. Snarare än att tafsa på målsnöret som vore det en uppspelt horas troslinning. Du kommer ju ändå ingen vart i det långa loppet. Även du måste stanna och pusta i din randiga träningsoverall och göra pinsam stretching. Och tacka för guds skull nej till den doping som de av bollsinne drabbade kroppsbyggarna delar på när solen går ned i omklädningsrummet. Om du har en coach så kan hon (eller han) tala om för dig att det är fullt naturligt att flåsa under ett tusenmeterslopp. Och om prissumman inte faller dig på läppen så kan du säkert fylla pokalen med årgångsvin och påstå att det är ditt eget blod som du vill dela med dig av.

Men låtsas i så fall först som ingenting, och ta emot medaljen med ett nollställt ansikte. Så gör dom andra.

Glöm aldrig det!