Hur har du det på prispallen? Jag menar hur känns det?

Att kämpa väl räckte inte, du skulle till varje pris vinna. Men hur tror du det känns för dom andra? Tror du dom mår bättre än vad du skulle gjort om du förlorat?

Och att vinna genom att fuska dessutom! Ja de flesta såg inte att du genade över stubbåkern. Men jag såg dig. Och jag kräver xxx för att hålla tyst. Annars kommer mina demondomare att hemsöka dig tills tiden går ur led. Bryta av dina armar, bryta ned ditt förstånd, bryta mot alla regler, all moral. För det finns inget som heter sunt förnuft när tiden är mogen. Det vet du lika bra som jag.

Jag håller på att döpa mina kapitel efter dina framgångar. Men när ditt spel inte är rent kommer jag ingen vart. Hur skall mitt lejon dresseras så att dess dregel bevattnar savannen och förvandlar den till ett grönsakskalas? Det är såna frågor du borde ägna din tid åt att försöka lösa. Snarare än att tafsa på målsnöret som vore det en uppspelt horas troslinning. Du kommer ju ändå ingen vart i det långa loppet. Även du måste stanna och pusta i din randiga träningsoverall och göra pinsam stretching. Och tacka för guds skull nej till den doping som de av bollsinne drabbade kroppsbyggarna delar på när solen går ned i omklädningsrummet. Om du har en coach så kan hon (eller han) tala om för dig att det är fullt naturligt att flåsa under ett tusenmeterslopp. Och om prissumman inte faller dig på läppen så kan du säkert fylla pokalen med årgångsvin och påstå att det är ditt eget blod som du vill dela med dig av.

Men låtsas i så fall först som ingenting, och ta emot medaljen med ett nollställt ansikte. Så gör dom andra.

Glöm aldrig det!